För första gången i människans dokumenterade historia har hela världen tvingats trycka på pausknappen. Vi har tvingats till stillhet, till att gå in i vår grotta och hitta sätt att leva med den osäkerhet som uppstår när vi inte kan förutspå vad som komma ska och inte kan planera våra liv som vi brukar. Vi behövde en väckarklocka med en gäll ringsignal och det fick vi med råge. Många frågar mig om jag har någon känsla för när vi kommer kunna återgå till det normala. Mitt svar är kort och gott, aldrig. Väckarklockan kommer att fortsätta ringa och ringa tills vi alla vaknat. Vaknat till att vara närvarande här och nu. Närvarande i världen. Närvarande i samhället. Närvarande i våra liv.
Klockan kommer att ringa tills vi öppnat våra ögon inte bara för vad som sker i vår egen sfär utan också i det stora kollektiva. Sanning och klarhet ska och kommer mer och mer att komma fram. Osanningar kommer att avslöjas. Polisbrutalitet, maktmissbruk och rasism kommer inte kunna sopas under mattan längre. Utnyttjande av människor i svaga positioner kommer att avslöjas och leda till konsekvenser. Listan kan göras mycket lång. Det vi ser nu är bara början.
Tidens anda är sådan att vi inte längre bara kan svänga oss med fina begrepp om fred och enhet. Inte glida omkring som om vi vore ultraandliga utan faktiskt också gå till botten med vad det innebär, konkret, för var och en av oss.
Vi lämnar nu vårt bekanta territorium och bryter oss loss från invanda rutiner. De skeenden vi upplevt under året och det vi har framför oss erbjuder en möjlighet att se våra liv från en högre medvetandenivå. De utmanar oss att inte se oss själva som offer för omständigheter, oavsett hur tuffa de är, utan att se med vidöppna ögon på allt omkring oss och inom oss, se utan att döma. Det som nu faller ifrån, faller ifrån för att det inte tjänar dig längre. Det nya som kommer in pekar ut en ny riktning och öppnar nya vägar. Var hoppfull.
Vi är nu mycket nära den kritiska massan då världen tippar över och graden av medvetenhet höjs till en mer stabil och enhetlig nivå. Det är därför superviktigt hur vi tänker och att vi inte tillåter yttre omständigheter kontrollera hur vi känner oss och vilka beslut vi tar. Trots allt, en av hörnpelarna för alla andligt medvetna människor är att stå i sin egen kraft. Vi behöver bana våra egna vägar, att följa vårt hjärta och göra det i samklang med vår livsuppgift och världen i övrigt. När vi börjar leva efter dessa principer, inte bara då och då utan mer kontinuerligt, kommer vi kunna se de bevis vi gärna vill ha. Bevis på att vi är på rätt väg. Vi kommer uppleva synkronicitet. Vi kommer känna ett inre lugn oavsett vad som händer omkring oss. Vi kommer se hur dörrar öppnas och detta ger oss bevis för att vi är i linje med vår framtid så som den är tänkt att vara för var och en av oss.
Öppna dina ögon och se vad som händer. Vad som händer inom dig. Vad som händer i världen. Smyg på dig själv. Granska dina motiv. Det är det viktigaste du kan göra just nu. Följ inte andra helt okritiskt. Tänk själv och pröva allt som sägs och görs i ditt eget energisystem och låt dig ledas av din egen moraliska kompass.
Pandemin är här bara för att väcka oss. Fastna i inte i där. To inte att bara det är över så kan vi alla fortsätta nästan som om inget har hänt. Det som följer därefter kommer att avgöra hur vår värld kommer att se ut under lång tid framöver. Vi är alla delaktiga och vi kan och bör påverka så mycket vi kan. Det kommer att vara av yttersta vikt för helheten att var och en av oss gör det inre arbete som nu krävs så se på dig själv och dem du har omkring dig med vidöppna ögon. Betrakta omvärlden, känn efter och dra dina slutsatser. Pröva sedan detta i ditt eget system och besluta dig för var du står som individ, människa och världsmedborgare. Se med vidöppna ögon men se igenom ditt hjärta.
Branka